panikångest

Ibland kan det brister. Alla känslor jag har gått och burit på så länge. När man sitter på sängkanten och vet inte vart man ska ta vägen längre när det känns som om enda utvägen är att fly ifrån allt. Men ja, det är okej att gråta, känna sig värdelös och att vilja fly ibland ifrån allt. Det är okej att skrika och känna sig maktlös. Men varje ny dag ger en styrka och försöka våga prata med folk när man mår dåligt, men ofta hamnar man i sin egen bubbla än att prata med nån person. Ofta ler man och ser glad på utsidan men insidan är det rena kaos man vill bara gråta ut men vill inte visa det för folk eller för nära och kära. Ofta säger man att man mår bra men inser att man inte gör det utan att man försöker dölja det för folk än att visa att man är svag och inte är stark längre som man alltid har varit😔🥺