6 Augusti

Jag va till dietisten för att kolla hur det har gått med vikten. 

Jag kan börja så här att den 22 mars 2024 så fick jag en tid dit och jag vägde lite väl mycket efter graviditeten. Jag vägde 120 kg så jag fick en massa tips samt att jag skulle väga mig varannan söndag för att se om jag har gått ner eller upp. 

Jag följde och byte ut en massa saker samt slutade med gottis å läsk varje dag. Jag följde det och den 6 augusti så va jag dit igen och jag har gått ner 10 kg och 6 cm runt midjan och 8 cm runt höfterna då det känns skönt. 

Jag kommer inte ge upp för jag kommer följa kostråden och tipsen jag får. Jag ska ner till mina kg som jag har varit på som jag trivdes och mådde bra med. 

Äntligen

Skönt att det är helg. Men den säger nog hejdå snart så är de måndag igen. 

Jag har flyttat in i lägenheten nu och fått upp allt. En sak som fattas bara och det är lite tavlor och några lampor men det kommer upp snart. Men gubben ville inte med så han bor kvar där jag och barnen bodde. Jag hoppas att han kommer inse själv att det inte håller med att pendla fram och tillbaka som han tycker. 

Men men jag har mitt eget så jag är glad över att ha de. För tycker det är jobbigt att va hos gubben när jag inte trivs så okej här som han bor. Har knappt någon energi eller ork att va här. Samt får så ont i lungorna när jag är hos gubben. 

Men jag kommer vara inne i min lägenhet till veckan för att slippa åka fram och tillbaka hela tiden. 

flytta

Under veckan nu så blir det flytt för min del. Ska bli så jävla skönt. Men osäker på att den jag har barnen med följer med för ena stunden ska han packa ner allt sitt men så ena stunden ska de va kvar. 

Är kluven på hur han ska ha de. Jag orkar inte bry mig längre bara jag och barnen kommer här ifrån så är jag nöjd. Hoppas bara att han inte börjar bråka om dom för jag orkar inte ta det själv då. Jag kommer söka hjälp då för han ska absolut inte ha barnen själv hällre har jag dom än han. 

Jag saknar en person som får mig att må bra och jag känner mig avslappnad med. Vi skriver till varandra mycket och jag saknar den tiden vi hade med varandra när jag bodde själv och hade dottra varannan vecka men när jag hade henne så hade va han i sin lägenhet eller gjorde något den veckan eller helg. Det va bättre att va själv med honom för då hade jag ingen som tjatade eller frågade en massa. 

Glömmer aldrig när jag kom hem och han hade städat och börjat med maten när jag jobbade. Så jag tog disken då efter vi hade ätit. Jag vet att jag inte mår något bra i det här förhållande men svårt att lämna personen när han är far till barnen. 

december 2023

Den 9 dec så blev jag mamma igen till en liten son. Jag får vara glad att jag inte fick honom den dagen man hade såna kraftiga sammandragningar när man va på julbord med jobbet. 

Jag skulle resa mig upp ur sängen när vattnet gick för mig den 9 kl.07.00 så jag fick ta en massa handdukar och gå in till duschen och ställa mig. Sen fick jag väcka Jessica och tala om att hon får åka till pappa sin. Jag fick ringa mamma och sen till Jimmy och tala om att vi kommer med Jessica för vi ska in till förlossningen. 

Jag kom dit och va öppen 4 cm bara fick ett rum men va tvungen att gå för att sätta igång det. Jag och min man gick ut och gick men fick vänta tillbaka för det gjorde ont. Vi kom till rummet och gick sitta där och sen när dom såg att jag började få värkar så tog dom mig till ett annat rum och kopplade på alla maskiner. 

Tiden gick och fick bli igångsatt med dropp. Kl.gick och blev 20 på kvällen så började jag få tryckningar. Så kl 20.51 så kom han ut. Han va 3 veckor förtidig född. Kom redan i v.37+4. Men så fick vi ligga kvar på bb fram till den 12 dec. 

Men under tiden hemma så åt han och sov mycket men den 14 dec så stämde inget för jag ammade och han spydde men inte den färgen som han skulle. Tur som va att jag hade en tid den dagen på eftervården för att mäta gulsoten. Värdena va bra men så talade jag om färgen på spyerna men hon sa att det kan vara så men så spydde han där så jag visade henne och hon gick iväg och hörde med sin kollega men dom ville att en barnläkare ska kolla på det. 

Barnläkaren kom och kollade och han sa att det inte stämmer så han tryckte på magen och Gabriel skrek allt han hade. Så vi blev inlagda på en gång och dom tog prover och röntgen på honom. Då när dom gick igenom bilderna så visade sig att han hade tarmvred och vi va tvungna att flyga till Uppsala för operation. Gubben kom ner med en väska med kläder åt mig och Gabriel så man kunde få byta om. 

Fick åka taxi till flygplatsen i Karlstad men blev upphämtad av en brandman för jag va förtidig. Men vi kom fram till Uppsala och drog med honom på en gång ner till operation. Blev orolig och ledsen över att lämna honom och visste inte om han skulle klara sig eller inte. Tankarna gick men tillslut så somnade jag fram tills dom väckte mig och sa att det har gått bra och han va på väg upp. 

Kirurgen kom först innan Gabriel kom in för att tala om att det gick bra och dom tog bort 30 cm av tunntarmen. Så när Gabriel kom så tittade jag och drog handen på huvudet och sa att mamma är här. När han kom så la jag mig ner i sängen och kunde slappna av och sova en stund. 

Tiden gick på sjukhuset och han blev bättre för var dag som gick, tillslut fick vi ge honom 0.3 ml bröstmjölk men sen efter en stund så fick jag börja amma. Det va skönt plus att ha honom hud mot hud va ännu skönare för både mig och Gabriel. 

Vi fick åka tillbaka till Karlstad och den åkturen va lång men det gick sov och va vaken en stund. Men när vi kom till avd 11 så blev vi avkopplande så sprang jag till toan medan dom tog sonen va riktigt nödig då. Vi fick vara på sjukhuset hela jul fram till den 27 dec. Det va skönt när vi äntligen få komma hem den dagen för jag saknade verkligen min man och underbara son. 

Jag hade det tufft när vi va inlagda men fick tänka på att Gabriel skulle bli frisk så vi kunde få åka hem än att ligga på sjukhuset. 

Lycklig🥰

Jag kan börjar med att 7 dec 2022 vart jag och min sambo föräldrar till en son. 

Våran lille son är snart 4 månader gammal och växer och fodras och blir stor. 

Vi satt en kväll och pratade om dop och vigsel utan att säga något om vigsel till någon. 

Vi bokade den 25 mars 2023 dop+vigsel i kyrkan och att jag fyllde år det datumet också. Jag ångrar inget med giftermålet för jag vill inte släppa honom för jag har aldrig känt så här som jag gör för min man nu. 

Skulle vilja att tiden stannar lite så man kan känna att han är liten och inte börjar bli stor. Känner att man hinner knappt med fast man har tagit hand om honom i snart 4 mån sen han föddes. 

Tror jag kommer tycka om att komma igång igen den 21 juni att jobba igen för jag saknar arbetskollegor samt att få göra något än att bara ta hand om mitt hem och svärmoras lägenhet men det är ro givande att få göra något när min man är hemma och kan ta hand om sonen medan jag håller på. 

Visst jag va nervös på lördag så jag glömde lite plus att rösten darrade när jag sa efter prästen. Men det gick bra och vi vart gifta se när dom ändrar status på ogift till gift. 

TRÖTT PÅ ALL SKITSNACK!

Jag är lite trött på all skit snack om mig och min kille. Jag vet inte vem jag ska tro längre om man ska tro på min familj eller mina vänner. 

Jag är i alla fall säker att jag aldrig kommer lämna min kille för det stärker bara våra känslor för varandra när vi får reda på all. Jag kan läsa av folk och vet vilka som säger sanning och osant, jag vet bara inte längre om killen orkar för han mår inge vidare av all skit snack. 

Jag har läst igenom alla han har skrivit med och inget stämmer som jag har hört nu av folk. Så jag vet inte vem jag ska lita på längre. 

Jag har knappt några vänner längre och dom få jag har vill inte längre veta av mig efter jag har blivit ihop med min älskade kille. Men jag vet att vi två stöttar varandra över det här skit snacket folk håller på med. Jag vet att jag inte mår något bra har lite hjärtklappning och panikångest men får försöka varva ner. Får vara glad över att killen kan lugna ner mig annars så får jag åka hem och ta mina tabletter som jag inte har tagit sen januari. 

Jag vill helst inte få börja igen med dom för allt som går just nu när jag väl har blivit en annan person sen jag träffade killen som jag verkligen älskar av hela mitt hjärta. 

mina känslor.

Jag kan börja med att jag har flyttat och fått i ordning på livet igen ifrån all panikångest och deperation. Jag har hittat en kille som jag verkligen älskar av hela mitt hjärta. Han gör mig lugnt och låter mig få vara mig själv än att jag ska göra mig till. Jag trodde aldrig man skulle få känslor för en kille utan att man visste att vi båda va intresserad av varandra. Jag ångrar inget att vi började skriva med varandra innan han skulle hjälpa mig med flytten. 

Vi pratade med varandra i många timmar på torsdagen innan flytten och jag kände att jag verkligen gillade honom. Jag vet i alla fall att jag aldrig kommer släppa honom för all skit snack i världen. Han betyder en hel del för min del. 

Jag litar på honom och han litar på mig fullt ut. Vi kan prata om allt och sen att min dotter har accepterat honom och hon har blivit lugnt hon också när jag vart tillsammans med honom. 

Jag vet att han vill skaffa en knodd med mig och jag vill också ha ett barn med honom. Se under tiden vad som händer och sker man vet aldrig. 

Jag älskar honom av hela mitt hjärta och lite till. Nog att det är en massa skit snack runt omkring men kommer aldrig lyssna på det för jag kommer fråga honom om det istället för att grubbla om det själv som jag kan göra ibland. Känner mig trygg och lugn med honom.